Kärnkraftsavfall slutförvaring
Peter Sakalos är övertygad om att det inte kan undvikas i en varm kärnbränslelagring Långt ner i berget. Så vi måste undvika det. Idag finns ett kontor med 50 anställda, samt en byggnad som kommer att producera kapslar som krymper in i berggrunden. Nature Sweden har fått interna dokument från Strålsäkerhetsverket som beskriver flera processer som kan skada kopparkapseln.
Ett annat lager av betong läggs runt kapseln. Öppna bildvisare den största risken för att kapslarna kommer att bryta målet är att kärnbränslet kommer att ha en säker plats att lagra i många år framöver. Allan Hedin hänvisar till de två år under höstmånaderna då frågan om det sista förvaret av högradioaktivt kärnavfall behandlas i jord-och miljödomstolen.
Det är svårt att se år i framtiden. Avsikten är att anläggningen ska användas i hundra år och sedan fyllas igen. Vi pratar om olika ämnen, varav många är dödliga i en liten dos, såsom plutonium, cesium, strontium och mer. Bild: XX Lentokuva Vallas Oy i 5 år finns det fortfarande ingen tid i Onkalo, men det förbrukade bränslet lagras fortfarande i pooler vid kärnkraftverk på både Lovisa och Olkiluoto.
Kapseln är fem meter lång, den avgörande säkerhetsbarriären, kapseln är 25 ton lång, fem meter lång, kapseln är central. Engström medger att det är svårt att se år i framtiden. Spänningskorrosion det värsta är spänningskorrosion enligt Peter Sakalos. Koppar kan slås ner i berggrunden på ett djup av meter. Dess fem centimeter tjocka kopparbarriär kommer att täcka en stabilare järnstruktur, som i sin tur täcker bränt kärnbränsle.
Kopparkapseln kommer att skydda järnet från vattnet som finns i berggrunden i det föreslagna slutförvaret, som mäter i berget i Forsmark. Detta bör säkerställa kapselns säkerhet om något händer. Kopparkapseln, accent och berggen bildar ett tre-bärbart system som kommer att vara säkert i år. Det var fem olika fenomen som diskuterades i detalj i domstol och berättade om Sveriges natur.
När metallen, den här stekta, utsätts för olika typer av stress, bryts den ner snabbare. De förbrukade radioaktiva stavarna avlägsnas från reaktorer vid ett kärnkraftverk och placeras i vattenbassänger för att kyla och dämpa strålning. Obao började byggas i enlighet med lagen om kärnenergi, allt kärnavfall som produceras i Finland bör också tas om hand här.
Enligt protokollet från mötena identifierades de som riskfaktorer av regeringstjänstemän. När den slutliga lagringen börjar antas det att det ska finnas 50 km tunnel i styrberget i Onkalo. Men företrädare för kärnbränslemyndigheten håller inte med, men anser att kritiken har mötts. De säger att de båda har kommit fram till att osäkerheten kvarstår. Perelanka i Finland är stabil och därför väl lämpad för lagring.
Den största risken med slutförvaringen är att behållaren där själva kärnbränslet är trasigt och att avfallet kommer i kontakt med grundvattnet. Det var känt att han inte kunde följas. Enligt dokumenten, och även de experter som framträdde inför domstolen, kan resultatet vara att kapseln kan börja läcka mycket tidigare än den kan lösas, långt innan den tunga strålningen från bränslet börjar stängas av till en mer hanterbar nivå.
Systemet bygger på ett tresträngat system med berggrund, koppar och bentonitlera. Så det finns stora frågor om huruvida lagringen kommer att vara tillräckligt säker. Men efter att ha läst det är de två granskarna fortfarande inte övertygade. Den öppna bilden visar, så kopparburkarna tittar på var de radioaktiva stavarna ska placeras. I mejlet skriver Allan Hedin, som ansvarar för företagets säkerhetsanalys:- han skriver att vi redan har uttalat i domstolen för mark och ekologi att det var Sakalos och Leygraf att säga om dessa saker inte bekräftas av tillförlitlig analys.
Diskussionen om slutförvaringen av kärnbränsle inleddes i Finland redan i talet och redan när Onkalo-projektet publicerades. För närvarande, Det ligger ungefär en km tunnel på ett djup av meter. Mer detaljerat. Den slutliga lagringen på Onkalo startade från början, men projektet är lite försenat eftersom det är en hel del små delar som ska sättas in innan kapslarna kan skickas ner för berget.
Öppna den slutliga lagringen Påkalo bildvisare. I början av seklet godkändes processen av riksdagen, och ett år gav Posiva Green Light Radiation Safety Center för att påbörja byggandet av den slutliga lagringsanläggningen. Domstolens dom den 23 januari var att ett antal riskområden borde ha undersökts bättre. Men inom fem år är de första kapslarna utformade för att skickas till berggrunden.
Förutom stabil berggrund bör lagringsprocessen i sig också säkerställa säkerheten. Öppna typer av bilder varför görs detta bara i Finland? Men SKB har fortfarande inte kunnat lösa dessa problem fullt ut, säger Christopher Leigraf, nyligen pensionerad professor vid Sveriges universitet. Om kopparskiktet inte hålls tätt, kommer järnkapseln nedan att rosta och sedan läcka radioaktiva isotoper från kärnbränslet som bränns i närheten.
I flera frågor lade de inte till någon ny forskning alls. De flyttas till kapselsystemet bredvid Oncalo, där de första sätts in i en liten stålkapsel och sedan i en stor kopparkapsel. Kärnbränslemyndigheten har alltså lämnat in ytterligare ett rapporteringsår, som beställts av Christopher Leigraf och Peter Sakalos för behandling av Strålsäkerhetsmyndigheten.
Hur ska slutförvaret vara? Då måste jag säga att det misslyckades, säger Peter Sakalos, som själv har undersökt några av de nuvarande processerna. Det har alltid funnits en mycket detaljerad plan som vi kommer att börja slutföra med en öppen bild av kärnbränsle: Posiva oy. Olkiluoto kärnkraftverk syns i bakgrunden. Därifrån överförs kapseln med robotstyrda maskiner till tunnlarna för slutlig Lagring.