Vilka är männen på dramaten flashback

En av karaktärerna, Leo, tillhör knockout. I den moderna västvärlden börjar flera filmer, tv-serier, romaner och teaterföreställningar med teman om kärlek och relationer mellan homosexuella dyka upp. För berättelser om homosexuella i de lägre klasserna med den värsta ekonomin kan det vara en helt annan historia. Vid ett möte med Sonya, som Electra Hallman spelar kort och direkt, upplöses hans logik och ånger kommer.

Vad jag kanske saknar är klassens synvinkel. Man kan förstå Bosniska regissören Oliver från Frljics önskan att dra brickor på dessa korrupta maktfolk. Men prestanda har flera djup. "Obehagliga män" och "mycket vackra" är två fria Raskolnikov systrar. Särskild uppmärksamhet ägnas åt denna tolkning av kvinnors sårbarhet. Självklart, det är tydligt att människor - människor och män som har relationer med män - kan vara skonsamma mot varandra och destruktiva och skadliga mot varandra - precis som i relationer mellan män och kvinnor.

Ingen har lärt oss att visa kärlek. Tyvärr och i rädsla, ibland med glädje. I det diktatoriska talet, den hänsynslösa doktrinen om nyliberalismens senaste väder. Morgan, en av karaktärerna i pjäsen, säger : - de flesta av oss har aldrig fått några användbara homosexuella förebilder. Forsters roman Maurice, om homosexuella, släpptes först efter hans död. Samtidigt är den obefintliga unga lärjungen med sin superman problematisk som sanningen - issei och de fattiges hjälte.

Eftersom vi inte fick några exempel från kulturen var vi tvungna att lära oss allt från varandra. De flesta av alla relationsbilder runt om i världen talar om förhållandet mellan en man och en kvinna, och en homosexuell man kan översätta och tolka historien i sitt liv. Scenen där omständigheterna sliter ut rosor från Sonyas kjol är en fruktansvärd symbol för hennes defros, från oskuld till en gatuflicka.

I denna föreställning kan alla som inte är homosexuella göra denna tolkning. Men det var inte så länge sedan, eftersom det var praktiskt taget omöjligt. Men å andra sidan kan det vara ett gigantiskt projekt att skildra klassrummets perspektiv också. Magnus Rusmann gör en slick kvinnlig jägare Svidrigajlov och Danilo Bejarano smurt med en framtida framtida man Luchajin. Tvärtom är det tvärtom.

Hur människor beter sig, människor. Vi känner igen detta på alla sätt. Männen är antingen från den säkra medelklassen eller den steniga överklassen. Detta är temat för detta tal för hela dagen, när homosexuella i den yngre generationen, tillsammans med några av de äldre generationerna, kan berätta sina historier. Men det blir naturligtvis annorlunda när det är förbjudet eller inte helt accepterat.

Slutligen är han mest som dagens ensamma terrorister som tror att de kan döda en bättre värld. De fladdrar vildt under hans högprofilerade argument om skuld och oskuld och rätten till geni, snarare än rätten att motstå lagen. Stämmer inte det? Därför är det viktigt att ha liknande bilder.

Då Eva Röse går runt och visar alla är män som har blivit avbildade i statyer och byster (gamla skådespelare och regissörer) så tänker jag, det är ju precis som i idéhistorien.

Regissören Carl Johan Karlsson har fått ett stort genombrott och blivit väldigt omtalad genom sin hyllade uppsättning av Matthew Lopez pjäs Arv på Dramaten.

Dramaten ritades av Fredrik Lilljekvist och invigdes den 18 februari Salongens pampiga dekor är signerad Julius Kronberg, professor vid Konst-akademien.

Första akten levererar en rad scener som kan sammanfattas i en mening: ”små” män med pengar och makt är livsfarliga.

Handlingen utspelar sig mestadels på Manhattan i New York City, i slutet av seklet. Den äldre generationen homosexuella levde under AIDS-epidemin och upplevde förlusten av vänner och nära och kära, medan den yngre generationen homosexuella lever ett liv av relativ frihet. De flesta av Gustav Linda Raskolnikovs vackra design sitter i hans händer.