Stödjande befogenheter
En fördragsändring måste ratificeras av alla medlemsstater i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser innan den kan träda i kraft. Under nästan 30 år förblev makterna i stort sett oförändrade. Dessa värden bör delas av medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män.
Subsidiaritetsprincipen i enlighet med subsidiaritetsprincipen bör det finnas en union på områden där den inte har ensamrätt att vidta åtgärder endast om och i den mån målen för den planerade åtgärden inte kan vara tillräckliga av medlemsstaterna, vare sig på central nivå eller på på regional och lokal nivå, och på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller konsekvenser, kan den därför bättre uppnås på unionsnivå.
Allmänna befogenheter innebär att medlemsstaterna kan utöva sina befogenheter i den utsträckning som unionen ännu inte har använt sina egna. Fälten för innehavare av Europeiska ekonomiska gemenskapen, föregångaren till Encir, inrättades ursprungligen genom Romfördraget, som trädde i kraft den 1 januari.
Det var först genom den europeiska divisionen, som trädde i kraft den 1 juli, som nya myndigheter tillkom. Exklusiva befogenheter innebär att endast en fackförening kan lagstifta och vidta rättsligt bindande åtgärder. Genom Maastrichtfördraget, som trädde i kraft den 1 November och inrättade unionen, skapades ytterligare maktområden, medan begränsningarna av unionens befogenheter klargjordes genom principen om utsedda befogenheter, subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen.
Eftersom rådet och parlamentet, som lagstiftare, överväger ett stort antal fall, är det möjligt att tillåta andra funktioner i facket att underlätta arbetet. De nationella parlamenten bör se till att subsidiaritetsprincipen respekteras i enlighet med det förfarande som anges i protokollet. Underordnade befogenheter innebär att en fackförening kan vidta åtgärder för att stödja, samordna eller komplettera medlemsstaternas åtgärder, men utan att ersätta sina befogenheter på dessa områden.
I dessa fall får medlemsstaterna anta rättsligt bindande akter först efter unionens godkännande eller genomförandet av unionsakter. Också: Europeiska unionens historia. En fackförenings befogenheter kan endast ändras genom att ändra fackföreningens kontrakt i enlighet med det vanliga ändringsförfarandet, vilket kräver en konventionskonvention och sedan en regeringskonferens för att utarbeta en avtalsändring.
Bestämmelserna bör inte påverka staternas erkända rätt att fastställa de grundläggande principerna för sina sociala trygghetssystem och bör inte väsentligt påverka den ekonomiska balansen i dem. Varje myndighet som inte har utsetts av unionen i fördragen tillhör medlemsstaterna. Ytterligare behörighetsområden skapades genom Amsterdamfördraget. Tack vare konstitutionen skulle unionen och dess medlemsstater ha fått en tydlig och väldefinierad maktfördelning, men konstitutionen trädde aldrig i kraft eftersom den avvisades i två folkomröstningar i Frankrike, och Nederländerna, enligt unionen, borde baseras på värdet för mänskliga värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstatsprincipen och respekt för mänskliga rättigheter, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter.
Det var först i samband med utarbetandet av den europeiska konstitutionen som en fullständig katalog för Europeiska unionen utvecklades i början av talet. Lagstiftningsförfarande kommissionen är en institution som tar initiativ till lagstiftningsförslag och överlämnar dem till rådet och Parlamentet. Fackliga institutioner tillämpar proportionalitetsprincipen i enlighet med protokollet för att tillämpa subsidiaritets-och proportionalitetsprinciperna.
Därför bör kontrakten specificeras i kontrakten, eftersom fackföreningen har behörighet att fatta beslut, och då bör EU-institutionerna tilldelas dessa rättigheter. Proportionalitetsprincipen bör i enlighet med proportionalitetsprincipen inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målen i fördragen. Legalitetsprincipen har sitt ursprung i unionens kontinentala europeiska traditioner och dess engagemang i ett långsiktigt perspektiv.
Således måste EU-institutionerna också ta itu med principen och agera strikt i enlighet med dess villkor. Detta förfarande kallas det ordinarie lagstiftningsförfarandet och gäller lagstiftning på de flesta områden i unionen, med undantag för unionens utrikes-och säkerhetspolitik. Enligt principen om tilldelade befogenheter bör unionen endast agera inom ramen för de befogenheter som medlemsstaterna har tilldelat den i fördragen för att uppnå de mål som fastställs där.
Målen för EU: s socialpolitiska Union och medlemsstaterna bör, med beaktande av grundläggande sociala rättigheter, främja sysselsättning och förbättra levnads-och arbetsvillkoren samt uppnå ett adekvat socialt skydd och bekämpa social utslagning. Unionens institutioner tillämpar subsidiaritetsprincipen i enlighet med protokollet om tillämpning av subsidiaritets-och proportionalitetsprinciperna.
Se även historien.